Livet på en matta

Ibland smäller det och då känns det som att allt hela min tillvaro rullas ut som en plan matta framför mina fötter, utan motvind, stenar, berg och stup som jag måste passera. Det är dock alldeles för sällan, men ibland händer det. Det viktigaste är att man kan se saker från den positiva sidan (även om den kanske inte finns). Det är då tillvaron fungerar och det är då man kanske inte ens märker de jobbiga sakerna som händer hela tiden. T ex att det regnar och man blir blöt, eller att ens klasskamrater inte är tysta på lektionerna när de ska.